26 september, 2017

Naturen läker

Hur ofta får inte vi utmattade höra det? Problemet för mig är att jag släpat mig ut mer eller mindre frivilligt. Den inre stressen som jag fortfarande dras med gör att det känts som bortkastad tid. Min hund ska ha en stor eloge för att han fått ut mig, på en promenad varje dag. Men inte har det känts särskilt läkande. ”Att göra ingenting” ägnar jag mig alltid åt utomhus. Det har hjälpt till att åtminstone dra ner stressnivån några snäpp.

Jag har verkligen försökt att känna naturens läkande effekt. Och visst har jag sett att det varit vackert, kunnat sitta och njuta av solen på näsan en stund eller, när regnet stått som spön i backen, tänkt…skönt…nu slipper jag tvätta håret. Men längre än så har jag inte kommit.

För en månad sedan skedde en stor förändring. Under någon vecka var stress- och ångestpåslaget nästan ohanterligt. Jag visste precis vad det berodde på och planerade mina dagar därefter. Ändå ville det inte riktigt släppa. Det kan ha varit höstluften som gjorde det. Plötsligt kände jag att för varje andetag jag tog så blev jag lugnare. Förundrad och nyfiken gick jag längre och längre promenader och njöt av varje steg.

På en och en halv timme, med kollektivtrafik, tar jag mig ut till skärgården. Ändå har jag inte gjort det på hela sommaren. En morgon, när jag kände att nu ska denna stress blåsas ur för gott, packade jag matsäck och åkte ut till Brännö. Jag var lite nyfiken på om det var någon dans på bryggan. Det var det inte. Men det fanns en perfekt plats att äta min medhavda matsäck på. Den milda vinden från havet var verkligen som balsam för själen. Lite uppiggande var det också när två män nakenbadade i min ögonvrå.

I ungdomens dagar tillbringade jag alla helger i skidbacken. På näsan satt så klart dom obligatoriska skidglasögonen med spegelglas. Det gick att nonchalant luta sig mot stavarna och se ut som att blicken var riktad på en obestämbar punkt i fjärran. I själva verket var den ihärdigt stirrande på den pojke som just för tillfället var extra intressant. Nu hade jag inga sådana glasögon med mig.

Fjällen har alltid varit mitt element. På toppen av en skidbacke, med fri sikt långt bort i fjärran, har jag känt hur energin fyllts på. Fjäll finns det väldigt lite av på västkusten. Jag har därför, sedan jag flyttade hit, försökt att få samma känsla från havet. Och äntligen har det skett. Det kommer inte att behövas nakenbadande herrar varje gång. Det var bara som en extra bonus.

5 september, 2016

Åka tåg

I fredags åkte jag tur och retur till Borgholm med tåg. Jag tycker det är både mysigt och avkopplande att åka tåg så det känns bara positivt. Numera klarar jag också att boka rätt biljett. Av gammal vana är jag ändå lite orolig innan biljetten är kontrollerad. Jag har nämligen vid ett flertal tillfällen bokat biljetter helt åt skogen.

Trots att jag gillar det blir jag helt slut av att åka tåg. Speciellt när det är många byten. Jag kan nämligen inte för mitt liv komma ihåg tåg-, vagns- och platsnummer längre än 2 minuter. När jag dessutom ska hålla reda på tider för när jag ska kliva av och på blir jag hjärntrött. Och då blir det så klart ännu svårare att komma ihåg nummer och tider.

Ett hjälpmedel är SJ:s app. Där uppdateras hela tiden i realtid hur många minuter det är till nästa byte. Där finns biljetterna också. Men det är som att jag inte riktigt kan lita på den utan måste kolla biljetten och klockan ändå.

I snitt kollar jag tågnumret tio gånger. När jag vet att jag står på rätt plattform så börjar kontrollerandet av vagn- och platsnummer. Det brukar räcka med tre gånger och en extra för platsnummer.

I fredags hade jag fyra byten på vägen hem. Ni kan själva räkna ut hur många siffror det var att hålla reda på. Återhämtningen efter en sån pärs tar några dagar. I natt har jag sovit tio timmar men är fortfarande trött.

22 augusti, 2016

Bruten tå och Pokémon Go

Förra måndagen tjongade jag in lilltån i en säng. Jag skrek så högt att sonen plockade fram allt som fanns i första förbandsväg och googlade på vad som kunde göras åt skadan. Jag visste redan innan att det inte går att göra något. Så det vara bara att tejpa ihop den med tån bredvid, lägga foten i högläge och stoppa i sig Ipren och Alvedon.

När den värsta smärtan lagt sig tyckte jag att det var rätt så spännande. Jag har aldrig brutit något förut. Nu har jag provat. Så det blir inte fler gånger.

För första gången fick jag också prova på det här med kryckor. Dom har jag mest använt för att hålla andra människors fötter borta från min tå. Det går inte fort när jag är ute och spatserar, men efter att jag införskaffat ett par nya skor så går det ändå ganska bra.

Problemet med kryckor är att jag inte kan spela Pokémon Go när jag är ute på promenad. Ja…jag tillhör dom som fastnat för det.  Det började med att jag var nyfiken på vad det var sonen gjorde när han plötsligt började gå ut på promenader helt frivilligt. Jag följde med honom några gånger och fick lära mig några trix. Vi var också ute på några nattliga räder och tog över gym (Ni som spelar vet vad det är…ni andra behöver inte veta). Det var så spännande tyckte jag att jag viskade hela tiden. Vilket jag blev tillsagd mer än en gång att det inte var nödvändigt.

Numera har han tröttnat men jag fortsätter oförtrutet att jaga dom små figurerna. Det vill säga när jag inte sitter med tån i vädret och är sur för att jag inte kan gå ut. Men om man nu nödvändigtvis ska bryta tån är det smart att göra det under OS…

21 januari, 2016

Att-göra-lista?

Finns det något mer stressande än Att-göra-listor? I alla fall dom som är så långa att man inte hinner göra det som står på dom. Jag har testat många metoder för detta. Till slut bestämde jag mig för att inte göra någon lista alls. Det har jag inte heller, med några få undantag, gjort på flera år.

Nu när jag har flera saker jag måste ta itu med så blir det för ostrukturerat om jag inte gör en lista. Trodde jag… Men så var det inte. Jag har nämligen skaffat mig en annan metod.

Jag har spaltat ner det jag anser att jag måste göra för att det ska bli nåt resultat av mitt jobb. Till exempel är en dag vikt åt pappersjobb och en annan åt kundkontakter. Det är liksom ingen mening att starta företag och sen inte göra något för att det ska bli några jobb. Nåväl…dessa arbetsuppgifter har jag sedan skrivit ner i en alldeles egen kalender. En uppgift för varje dag. Och så bestämmer jag en tid jag ska jobba och inte att uppgiften ska bli klar.

Hinner jag inte med så gör jag en notering om det. Bot och bättring i planeringen till nästa gång. INTE tänka tanken att flytta över det till nästa dag eller ”jobba över”. Går uppgiften snabbare än två timmar gör jag en notering om det. Men här fortsätter jag med annat tills arbetstiden är slut. Kanske något jag inte hann med en tidigare dag, eller något helt annat.

Det här gör att jag känner mindre stress. Istället för att se berget av arbetsuppgifter framför sig och tänka…jag kollar Facebook, Instagram och Twitter först, för det är så jag gjort, och så går timmarna och ger ångest för att högen inte blev mindre.

Två timmar känns överkomligt och gör till och med att jag tycker att jag har tid med frukost.

19 januari, 2016

Dags att skaffa fler energibollar

Jag har börjat året med att försöka vara mer strukturerad. Tidigare har jag undvikit att göra upp planer för hur mycket jag ska hinna på en dag för att undvika stress. Dessutom har jag helt valt bort att jobba dom dagar jag har andra saker inbokade. Det här kommer inte att fungera i längden. Men har varit svårt att göra något åt då jag bara haft en energiboll i korgen varje dag.

Nu är det dags att hitta en lösning på det. Jag behöver två bollar nu. Som det ser ut nu i min kalender skulle det helt enkelt inte bli tid för något jobb alls annars. Det jag tänkt mig för att uppnå det är att helt enkelt ta hand om mig bättre. Jaha…undrar du nu…har människan inte gjort det tidigare…och om inte varför?

Det kan man sannerligen undra. Men att t.e.x. ta en paus för en stunds meditation och yoga varje dag har känts på tok för stressigt. Det här har jag tänkt att det ska kunna bytas ut mot ”att göra ingenting”. Det fungerar vissa dagar. Medan andra har vädret ställt till det, eller jag helt enkelt inte haft ro i kroppen att göra det. Från och med nu ska det bli ordning på detta.

Att äta har också gett en känsla av stress. Jag har gärna hoppat över frukost. Jättedumt! Men det har känts som att jag skulle hinna mer om jag inte slösade bort tid med att äta frukost varje dag. Mat med ordentlig näring till lunch ska det också bli framöver. Det duger inte med två mackor.

Det här känns som självklara saker. Inte så konstigt att energikorgen varit tom vissa dagar när jag inte gjort det självklara. Grejen är att jag inte haft ro i kroppen att göra det. Jag vet att det kommer att kännas onödigt och stressigt i början. Jag har bestämt mig för att ge det 21 dagar. Utvärdering den 3 februari alltså. Det finns en påminnelse om det i min kalender.

Den stund på dagen när jag är riktigt pigg är på kvällen. Det gör att jag får för lite sömn. Eftersom det är i det närmaste omöjligt att skaffa sig så många nya vanor på samma gång så låter jag ändring av sovvanor vara en stund. Nån måtta får det lov att vara!

7 december, 2015

Dipp tapp dipp tapp

Jag är wild and crazy i år och tänder alla fyra ljus på en gång

I år kör jag med en lite annan jultradition än vanligt. Dippen som alltid kommer efter jul kom redan efter första advent. Jag vet precis varför. Det har varit lite för mycket den här hösten. På många olika sätt. Att jag sedan, i sista sekund, bestämde mig för att det nog skulle storstädas och pyntas till första advent ändå gjorde att bägaren rann över.

Så det var bara att gilla läget och ta en veckas återhämtning. I dag vaknade jag betydligt lättare till sinnes. Jag önskar att alla skulle kunna ta sig den här möjligheten. Det är min fasta övertygelse att vi då skulle minska sjukskrivningarna på grund av utmattningssyndrom betydligt. Och som jag sagt förut. De pengar som staten tjänar på det borde jag få som tack för hjälpen. I alla fall hälften…

Under min återhämtningsvecka försökte jag göra så lite som möjligt. Allt jobbrelaterat gick fetbort. Jag använde mig av stoltricket så ofta som kropp och knopp tillät. Vilket inte skedde varje dag.

När jag känner att jag behöver återhämtning bestämmer jag i förväg hur många dagar som behövs. För mig är det bra. Dels för att jag inte behöver känna efter varje morgon om jag kommer att orka något. Dels för att jag mentalt förbereder mig för vilken dag jag ska prova igen. Den dagen brukar vara seg, vilket den är idag. Då gäller det att inte pressa sig, utan glädjas åt det som faktiskt blev gjort.

Nu ska jag processa lite papper som blivit liggande och sen är det slut för idag tack för idag.

 

25 november, 2015

Ska vi prata om det här med advent?

De senaste veckorna har FB och Instagram svämmat över av bilder på adventspysslande. Gardiner är bytta, julstjärnor och adventsljusstakar står i fönstren och adventsljusen är färdiga att tändas. Till och med en och annan julgran har kommit fram. För mig är det här oerhört stressande.

I affärerna har julsakerna stått framme i minst en månad nu och visst är det lätt att dras med av det. Jag blir mest sur när jag ser det. Jag förstår liksom inte meningen med att julen ska börja i slutet av september.

Jag har själv varit en julhitler som for runt som en tok för att allt skulle bli som det alltid varit tidigare år. När jag blev sjuk, och inte alls orkade, så insåg jag att det blev advent och jul ändå. Till och med en mycket lugnare och trivsammare jul.

När jag var liten var det betydligt mindre stress vid första advent. En stjärna i fönstret sattes upp på lördag kväll och det första ljuset tändes under högtidliga former på söndagen. Till det lite speciellt fika. Vi firade alltid första advent med en annan familj. Det finns bilder från varje år då jag och dottern i den andra familjen, klädda i klänning, tände det första ljuset. Det var en speciell känsla och man började längta till jul. Var det bara hos oss det var så? Eller hade ni adventspyntat en vecka innan?

Idag är det onsdag och jag har så smått börjat fundera på att börja städa. Här kommer minsann inga adventssaker fram före fredag! Inte dricks det glögg eller spelas julmusik heller. Nån ordning får det ändå lov att vara!

7 augusti, 2015

Att göra ingenting – en sanning med modifikation

Jag brukar tänka att min dag ligger i en korg. Varje dag står en ny korg beredd. I korgen ligger en boll. Det är min energiboll. Jag har alltså ork till att göra en sak om dagen. Då räknar jag saker som är utanför mina dagliga rutiner.

Exempel på vad som kostar en boll
Tvätta
Storhandla
Städa
En föreläsning på kursen
Jobba på föreläsningsmaterial
Ni förstår principen…

Om jag använder mig av en boll om dagen behövs ingen speciell återhämtning. Det börjar till min glädje dyka upp dagar då det ligger två bollar i korgen. Då jag alltså kan göra två, av till exempel ovanstående saker’ utan att det krävs extra återhämtning. Nu blir det ganska mycket tid över varje dag som är återhämtning. Det jag menar är att det inte behövs någon utöver det.

Om jag utsätter mig för större saker är korgen tom flera dagar efteråt. Ibland en hel vecka. Sommaren är en period då vi ska hinna med så mycket. Ve och fasa om hösten kommer och vi inte har grillat en enda gång! Att hålla koll på Facebook och Instagram under sommaren gör inte precis att samvetet blir bättre. ALLA dricker vin och grillar med goda vänner. Om dom inte seglar, spelar golf, renoverar stugan, ligger på stranden eller reser.

Jag blir bedrövad när jag ser vad andra gör. Jag som inte gör NÅGONTING! Det har känts som att jag varit i en depression hela sommaren. En depression som jag inte kunnat ta mig ur. Jag borde orka göra mer! Varje morgon när jag vaknar funderar jag över vad jag ska göra för något extra den här dagen. Det slutar med att jag ligger i soffan och tittar på Netflix. Flera dagar fast solen lyst. Och det har det minsann inte varit så många den här sommaren. Alltså borde jag utnyttja det tänker jag när jag parkerat i soffan och inte tar mig upp.

Idag letade jag efter en bild på telefonen. Jag fick bläddra tillbaka en bra bit. Då rullar bilder förbi från sommaren. När jag ser dom inser jag att jag hunnit med en hel del. Alla har inneburit sociala situationer och ibland också på tok för lite sömn. Jag glömmer bort att det som är kul också kostar energi.

Det började med dotterns 30-årsfest. Massor av både nya och gamla bekantskaper. Någon vecka senare gjorde jag en resa till Amsterdam. Massor av intryck och trevligheter. Sen kom den stora energislukaren Bråvallafestivalen. Något som jag ser fram emot ett helt år i förväg men som kostar både energi och sömn. Det tar på krafterna för tanter att gå på flera konserter varje dag, umgås med vänner och sova i tält. Efter en sån strapats behövs minst två veckors återhämtning. Någon vecka senare var det dags för besök av den andra dottern med sambo. Det är så mycket jag vill att vi ska hinna med då. Tack och lov är dottern klok och ser till att vi inte gör för mycket. En helgs skrivarkurs stod också på sommarens program. Nya människor och uppgifter som dränerade mig på kraft. Lägg därtill några dagsutflykter.

Allt jättetrevligt och mysigt så klart. För en frisk människa skulle det här ha gett massor av energi att lagra inför vintern. För mig betyder det många dagar av tomma korgar.

Så det är nog inte så konstigt att det känns som att jag varit låg hela sommaren. I själva verket har jag lyssnat på kroppen och tagit mig den återhämtning jag behövt. Jag kanske har lärt mig något trots allt.

Posted in: Kropp och själ, Vardag
30 juni, 2015

Hur mycket ska en stackars liten kvinna orka?

Det sägs att man aldrig utsätts för mer än vad man tål. I så fall är jag superwoman. Just nu är det lite för mycket att handskas med på samma gång. Det är då jag önskar att det fanns en avstängningsknapp till tankar som snurrar.

Jag antar att det är då man ska ta till alla dom här knepen med mindfulness och liknande. Det som aldrig riktigt har fungerat på mig. Sätter jag mig och försöker slappna av och rensa bort tankarna så befinner jag mig, utan att jag vet hur det går till, på benen igen. Samtidigt ska man inte rusa ifrån tankarna sägs det. Dom hinner alltid i kapp till slut.

Det är inte bara det att man ska ta emot tankarna. Dom ska ner i kroppen också. Där river dom och sliter så jag tror jag ska gå sönder.

Posted in: Vardag
8 april, 2015

Puss i Påsk

Oj så fort en påskhelg går. Knappt hade jag hunnit komma innan jag skulle åka hem igen. Trots det hann jag med mycket. Vi gick ut hårt första dagen och åkte först skidor i Hallstabacken, sen kopplade vi av på SPA och som avslutning på dagen blev det middag på stan. Sen var det en mör kvinna som sov gott.

Jag hade inte åkt skidor på fyra år. Jag förstod att det skulle bli svårare att få till när jag flyttade till Göteborg. Men så här långt mellan gångerna får det absolut inte vara. Felet jag gjort är att jag förknippat skidåkning med fjäll. Dumt när det finns en alldeles tillräcklig backe i Sollefteå där dottern bor. I år hinns det inte med någon fler gång. Men nästa år ska det bli desto flera åk.

Påskaftonen styrde jag kosan till Östersund och påsklunch hos lillebror med familj. En lunch som slutade halv tre på natten. Som tur var hade jag bokat sovplats.

Enda nackdelen är att det är så förbaskat långt till nära och kära som bor kvar i Norrlands Inland. Att åka bil, som jag gjorde, tar i runda slängar tolv timmar. Så det är inte varje helg det går att göra ett besök.

Posted in: Kropp och själ, Vardag