Dumheter

Känner du igen det jag kommer att beskriva här, då är det dags att ta sig en funderare. Jag kallar det dumheter, för det är här det börjar. Jaja…jag vet att jag drar alla över en kam och har en massa förutfattade meningar. Men jag har sett så många exempel för att tycka att jag kan det.

Dumhet 1

Hur ser du på ledighet som ligger framför dig? Planerar du för hur du ska tillbringa den? Infinner sig ett lugn på fredag eftermiddag eller dag före semester? Känns det roligt när du tänker på vad du ska göra under ledigheten? Eller…är helgen bara en transportsträcka till nästa arbetsdag? Även om jag kände ett lugn på fredag eftermiddag och tyckte att det skulle bli skönt med vila, så hände det ofta att jag också tänkte på jobb jag skulle göra under helgen. Det fanns ju gott om tid att göra det som skulle vara klart till på måndag tänkte jag när jag samlade ihop mina grejer på fredag.

Dumhet 2

Det är bara den här veckan som det är lite stressigt. Nästa vecka när jag kommit ikapp blir det lugnt. Glöm det! Jag såg fram mot den veckan i flera års tid. Den infinner sig aldrig.

Dumhet 3

Är du nöjd när du går hem från jobbet? Känner du att du avslutat dagen? Kan du tänka, det som blev gjort blev gjort? Jag gjorde långa ”attgöralistor” varje dag. I bästa fall blev hälften gjort. Lärde jag mig av det? Nej. Istället för att ta tag i den befintliga listan från gårdagen, fyllde jag på den med nya saker. Idag skulle jag ju vara mycket effektivare.

Dumhet 4

Stressar du upp dig över saker du inte kan påverka?

Hur gör man då?
Är det här ett normalt beteende måste man riva i till sig själv. Vi är såååååå lättövertalade så det gäller att vara mycket bestämd. Börja med små små steg, så kropp och knopp inte fattar att de är med om en förändring. Ett bra sätt är att lämna allt som har med jobb att göra på arbetsplatsen. Jag är medveten om att vissa jobb är lättare att lämna än andra.

Lätt som en plätt tycker ni som jobbar inom sjukvården. Jag tar inte patienterna med mig hem. Det är förvisso sant. Men just den här kategorin tillhör en av dom som ofta blir utbrända. Här är det farliga istället om man aldrig känner sig nöjd. Resurser försvinner och det är svårt att hinna med alla patienter som man skulle vilja. Börja med att välja ut en sak du gjort hela dagen som du kan vara nöjd med.

Som lärare hade jag svårt att lämna tankarna på eleverna på skolan när jag gick hem. Även om jag inte tog hem planering eller rättning över helgen, så fanns tankarna på skolan oavbrutet snurrande i huvudet.

Det här är inte lätt. Jag fick verkligen lägga pannan i djupa veck för att komma på nåt. Det var mycket lättare att komma på vad jag skulle ha varit nöjd över, om jag bara hade hunnit med det…

Alltså

Nu vet jag vad många av er tänker. Det går väl bra när man har stora barn som sköter sig själv och en sambo att dela vardagssysslor och ekonomi med. Alla har inte den förmånen.

Då måste man hitta ett sätt att få en smula egentid mellan varven. Och nu snackar vi egentid på riktigt. Borden och måsten är bannlyst.

Försök tänka – jag gör så gott jag kan utifrån förutsättningarna. Barn behöver inte aktiveras varje ledig stund. Det är lov att sätta på en film och själv ta sig en tupplur mitt på dagen. Är man ensamstående är det svårt att få avlastning. Inventera bekantskapskretsen. Finns föräldrar eller vänner som kan ta barnen en dag? Det går att vara hemma från jobb och ha barnen på dagis. Psykisk förkylning är en vanlig åkomma som bara ha ett botemedel. Vila!

Att vara hemma och vila kostar pengar. Men i jämförelse med att bli sjukskriven, en längre tid, så är det värt det.

För lite pengar för att få det att gå runt är ett gissel. Om det fanns en lösning på det skulle jag gladeligen dela av mig av den. Det finns inget som är så stressande som att veta att man inte kan betala räkningarna i slutet av månaden. Om jag nu skulle säga att det gäller att prioritera rätt skulle kännas som ett hån. Jag vet själv hur det är att leva på marginalen. Så därför säger jag inget om prioriteringar. Det enda jag kan råda är att försöka gilla läget. Livet är tyvärr inte rättvist.

Jag levde under en period ensam med två barn. Pluggade på heltid och jobbade på halvtid för att få det att gå ihop. Det kan tyckas märkligt att jag inte blev utbränd under den här tiden. Jag var så trött ibland att jag bara grät. Det fanns dagar när jag inte orkade röra mig ur fläcken. Men på något konstigt sätt höll jag ihop. Jag har hört samma sak från fler. Man håller ihop så länge som det behövs. Men när man faller gör man det desto hårdare. Så även om du känner dig som stålmannen nu och klarar av att hålla ihop allt, trots att det egentligen inte borde gå. Se upp!!

Comments

Be the first to comment.

Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>