25 augusti, 2016

Jag har en kropp som fungerar

Det har varit mitt mantra i flera år nu. När gammeldomen börjar smyga sig på och håret grånar, har jag alltid sagt…så länge kroppen fungerar är jag nöjd. Och då menar jag fungerar på det sätt som jag vill. Jag har avskrivit min önska om att springa maraton och jag kan inte bli elitgymnast, men på det stora hela så är jag nöjd. Min kropp har inte ens fattat att jag klev in i klimakteriet för flera år sedan. Så några symtom av det har jag inte sett röken till.

Jag har dragits med en kass rygg i decennier. Många har besöken varit hos diverse kiropraktorer och naprapater genom åren. Med åren har vi lärt oss att ta hand om varandra min rygg och jag. Någon stund på spikmattan ibland, några uppmjukande rörelser en stund efter jag klivit upp och regelbundna besök hos en osteopat är det som behövs. Att inte göra några akrobatiska övningar när jag är nyvaken är det viktigaste. Den vill ha en mjukstart på morgonen min rygg.

När jag skulle resa hem från en veckas semester hos dottern i Sollefteå förra veckan glömde jag tillfälligt bort det. Direkt jag klev upp så började jag packa. Och vips så kände jag hur det gled till nere i ländryggen. Om jag inte rasar ihop på golvet direkt, vilket bara har hänt två gånger, så brukar det stanna med en låsning. Men! Då måste jag gå sakta omkring resten av dagen. Den här dagen var det inte ett alternativ då jag skulle sitta på ett tåg i tio timmar. Hur som helst…efter diverse åtgärder, tog jag mig i alla fall hem. På vägen försökte jag boka en tid hos min osteopat. Som så klart fortfarande har semester. Jag insåg då att det här med regelbundet inte riktigt varit med sanningen överensstämmande det sista halvåret.

Eftersom det förra veckan var kulturkalas i stan så var min tanke att stilla promenera runt och ta del av utbudet. Perfekt för kropp och själ. Det blev inget av med det. Den olycksaliga tåolyckan inträffade på måndag morgon. Så där satt jag. Det pågick en ständig kamp mellan tå, rygg och själ. En tå som ville sitta still, en rygg som ville gå och en själ som ville vara kulturell.

Min första tanke var då att det var kroppen som sa till mig…där fick du! Sluta upp med att säga att jag fungerar. Sedan tänkte jag om och förstod att budskapet var. Nu ser du hur tacksam du ska vara. Det kanske var så att jag börjat ta det för givet och fick en liten påminnelse.

Så fast ryggen fortfarande protesterar och tån inte mår särskilt bra än så är jag så tacksam. Och nästa vecka är osteopaten tillbaka från semestern.

 

Comments

Be the first to comment.

Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>