7 december, 2015

Dipp tapp dipp tapp

Jag är wild and crazy i år och tänder alla fyra ljus på en gång

I år kör jag med en lite annan jultradition än vanligt. Dippen som alltid kommer efter jul kom redan efter första advent. Jag vet precis varför. Det har varit lite för mycket den här hösten. På många olika sätt. Att jag sedan, i sista sekund, bestämde mig för att det nog skulle storstädas och pyntas till första advent ändå gjorde att bägaren rann över.

Så det var bara att gilla läget och ta en veckas återhämtning. I dag vaknade jag betydligt lättare till sinnes. Jag önskar att alla skulle kunna ta sig den här möjligheten. Det är min fasta övertygelse att vi då skulle minska sjukskrivningarna på grund av utmattningssyndrom betydligt. Och som jag sagt förut. De pengar som staten tjänar på det borde jag få som tack för hjälpen. I alla fall hälften…

Under min återhämtningsvecka försökte jag göra så lite som möjligt. Allt jobbrelaterat gick fetbort. Jag använde mig av stoltricket så ofta som kropp och knopp tillät. Vilket inte skedde varje dag.

När jag känner att jag behöver återhämtning bestämmer jag i förväg hur många dagar som behövs. För mig är det bra. Dels för att jag inte behöver känna efter varje morgon om jag kommer att orka något. Dels för att jag mentalt förbereder mig för vilken dag jag ska prova igen. Den dagen brukar vara seg, vilket den är idag. Då gäller det att inte pressa sig, utan glädjas åt det som faktiskt blev gjort.

Nu ska jag processa lite papper som blivit liggande och sen är det slut för idag tack för idag.

 

25 november, 2015

Ska vi prata om det här med advent?

De senaste veckorna har FB och Instagram svämmat över av bilder på adventspysslande. Gardiner är bytta, julstjärnor och adventsljusstakar står i fönstren och adventsljusen är färdiga att tändas. Till och med en och annan julgran har kommit fram. För mig är det här oerhört stressande.

I affärerna har julsakerna stått framme i minst en månad nu och visst är det lätt att dras med av det. Jag blir mest sur när jag ser det. Jag förstår liksom inte meningen med att julen ska börja i slutet av september.

Jag har själv varit en julhitler som for runt som en tok för att allt skulle bli som det alltid varit tidigare år. När jag blev sjuk, och inte alls orkade, så insåg jag att det blev advent och jul ändå. Till och med en mycket lugnare och trivsammare jul.

När jag var liten var det betydligt mindre stress vid första advent. En stjärna i fönstret sattes upp på lördag kväll och det första ljuset tändes under högtidliga former på söndagen. Till det lite speciellt fika. Vi firade alltid första advent med en annan familj. Det finns bilder från varje år då jag och dottern i den andra familjen, klädda i klänning, tände det första ljuset. Det var en speciell känsla och man började längta till jul. Var det bara hos oss det var så? Eller hade ni adventspyntat en vecka innan?

Idag är det onsdag och jag har så smått börjat fundera på att börja städa. Här kommer minsann inga adventssaker fram före fredag! Inte dricks det glögg eller spelas julmusik heller. Nån ordning får det ändå lov att vara!