11 november, 2015

Hur ska man förklara ett utmattningssyndrom?

Alla som drabbats av utmattningssyndrom säger samma sak. ”Det går inte att förklara för någon som inte varit där”. Ändå har jag tagit mig an den svåra uppgiften. I min föreläsning har jag valt att skrämmas. Att skaka om lyssnarna så de förstår allvaret. För det är ett stort problem som eskalerar med en oroväckande fart. Jag har pratat med andra som drabbats och historierna är i stort sett desamma. Därför kan jag säga att det som hände mig är det som sker. Det svåra för alla är att se signalerna i början. Det händer inte mig. Jag har läget under kontroll. Är de vanliga försvarsmekanismerna.

Förutom att berätta om det jag kallar resan ner i det svarta hålet använder jag mig av olika bilder för att göra det enklare att förstå. En av dom ska jag berätta om här.

Tänk er att hjärnan är en kabelhärva. Information och tankar rusar genom kablarna. Ofta i en rasande fart och lite kors och tvärs. När vi är stressade kan det bli en smula kaosartat. Det går inte riktigt att få grepp om det som rusar runt. När en kabelhärva blir överhettad händer samma sak som i hjärnan. Det börjar slå gnistor. Till en början inte så många och inte så stora.

För mig tog det sig uttryck i korta minnesbortfall. Plötsligt stod allt still och jag tappade tråden. Hur långa de här bortfallen var har jag ingen uppfattning om. De kan ha varit en sekund eller några minuter. Jag kunde mitt i ett samtal känna att nu har jag varit borta en stund. När hjärnan börjar fungera igen är det svårt att ta upp den tappade tråden. Du har säkert upplevt hur ni kommit in i ett rum och inte har en aning om vad det var ni skulle göra där. Eller får en strålande idé och när ni ska berätta den har glömt bort vad det var. Att stressnivån i kroppen är för hög då behöver jag inte tillägga. Fortsätter vi i samma tempo börjar kablarna brinna av. Du kan för ditt liv inte komma ihåg saker som du tidigare kunnat.

Till slut blir det kortslutning. Många kablar brinner av, andra blir skadade och några förblir hela. När jag ser det så här så passar ordet utbränd in i bilden. Det här är dagen då det är försent. Nu finns ingen chans att gå tillbaka till hur du en gång var. Men kroppen är fantastisk och börjar genast försöka laga ihop kablarna. Det tar naturligtvis en massa kraft och energi. Du hamnar nu i tillståndet total utmattning. När jag nått det här tillståndet rasade jag och sov i princip i sex månader. För några kan den här perioden pågå i flera år. Vissa tar sig inte upp alls under den här tiden. Jag klev upp en stund varje dag. Men att utföra några sysslor var i stort sett omöjligt.

Så småningom börjar kablarna läka ihop. Beroende på skadan tar det längre eller kortare tid. Jag har fortfarande kablar som inte läkt ihop. Vissa kommer aldrig att göra det. Att utmattningssyndrom leder till bestående hjärnskador vet forskare nu. Det passar bra in i den här bilden.

En av kablarna som jag fått att läka ihop är den där siffror fanns. Det här har jag verkligen fått kämpa med. Men jag har varit ihärdig. Att det var nödvändigt förstod jag när jag ständigt bokade biljetter på fel datum eller missade dag och tid för till exempel läkarbesök. Jag skrev upp det ordentligt i min kalender. Ändå var det något som inte klaffade när jag skulle omsätta dom siffrorna till verkligheten.

Många gånger har jag bokat biljetter fel. Jag har kommit till flygplatser och biljetten var bokad dagen innan. En gång hade jag bokat biljett en hel månad fel. Till slut gav jag upp och bad någon annan hjälpa mig. Jag litade inte på att det blev rätt även om jag kollade och dubbelkollade. Mitt försvar var att jag led av bokningsdyslexi.

Att komma ihåg ett tresiffrigt tal under den sekund det tar att läsa det på ett ställe och sen skriva in det på ett annat var helt omöjligt. Jag fick ta siffra för siffra och ändå hände det ibland att jag fick titta en extra gång. Många gånger blev det ändå fel. Det konstiga är att jag oftast kom ihåg koder och födelsedatum. Den informationen finns tydligen i en annan kabel. Telefonnummer och lösenord finns däremot i en kabel som blev halvt skadad.

Hur lagar man det här då? För det första sover man och låter hjärnan jobba själv. För det andra så tränar man. Jag har kämpat på med mina siffror. Vilket har varit så tröttande att jag fått ont i huvudet och sovit efter ett träningspass. Efter fem år har jag kommit så långt att jag kommer ihåg fyrsiffriga tal. Jag kan göra matematiska uträkningar som jag för något år sen inte ens drömde om att kunna göra. För det mesta bokar jag mina biljetter själv. Och det blir rätt!