26 september, 2017

Naturen läker

Hur ofta får inte vi utmattade höra det? Problemet för mig är att jag släpat mig ut mer eller mindre frivilligt. Den inre stressen som jag fortfarande dras med gör att det känts som bortkastad tid. Min hund ska ha en stor eloge för att han fått ut mig, på en promenad varje dag. Men inte har det känts särskilt läkande. ”Att göra ingenting” ägnar jag mig alltid åt utomhus. Det har hjälpt till att åtminstone dra ner stressnivån några snäpp.

Jag har verkligen försökt att känna naturens läkande effekt. Och visst har jag sett att det varit vackert, kunnat sitta och njuta av solen på näsan en stund eller, när regnet stått som spön i backen, tänkt…skönt…nu slipper jag tvätta håret. Men längre än så har jag inte kommit.

För en månad sedan skedde en stor förändring. Under någon vecka var stress- och ångestpåslaget nästan ohanterligt. Jag visste precis vad det berodde på och planerade mina dagar därefter. Ändå ville det inte riktigt släppa. Det kan ha varit höstluften som gjorde det. Plötsligt kände jag att för varje andetag jag tog så blev jag lugnare. Förundrad och nyfiken gick jag längre och längre promenader och njöt av varje steg.

På en och en halv timme, med kollektivtrafik, tar jag mig ut till skärgården. Ändå har jag inte gjort det på hela sommaren. En morgon, när jag kände att nu ska denna stress blåsas ur för gott, packade jag matsäck och åkte ut till Brännö. Jag var lite nyfiken på om det var någon dans på bryggan. Det var det inte. Men det fanns en perfekt plats att äta min medhavda matsäck på. Den milda vinden från havet var verkligen som balsam för själen. Lite uppiggande var det också när två män nakenbadade i min ögonvrå.

I ungdomens dagar tillbringade jag alla helger i skidbacken. På näsan satt så klart dom obligatoriska skidglasögonen med spegelglas. Det gick att nonchalant luta sig mot stavarna och se ut som att blicken var riktad på en obestämbar punkt i fjärran. I själva verket var den ihärdigt stirrande på den pojke som just för tillfället var extra intressant. Nu hade jag inga sådana glasögon med mig.

Fjällen har alltid varit mitt element. På toppen av en skidbacke, med fri sikt långt bort i fjärran, har jag känt hur energin fyllts på. Fjäll finns det väldigt lite av på västkusten. Jag har därför, sedan jag flyttade hit, försökt att få samma känsla från havet. Och äntligen har det skett. Det kommer inte att behövas nakenbadande herrar varje gång. Det var bara som en extra bonus.

15 september, 2017

Stressa inte upp dig över saker du inte kan påverka

Jag brukar påpeka för andra att det är onödigt att stressa upp sig över saker du inte kan påverka. Det är en onödig stress som tar en massa energi. Jag brukar vara duktig på det här. Tänker när jag står i ”fel kö” att nu kan jag träna på att inte stressa upp mig. Hamnar jag i bilkö så kopplar jag av en stund och lyssnar på radio eller ägnar mig åt att tänka på nåt trevligt.

Den senaste tiden har jag dragits med en grundstress och rastlöshet. Jag tycker att jag lyckats handskas med det riktigt bra. Medicinen brukar varit att jobba lite mindre och vistas mer utomhus. Den här veckan gick det helt åt skogen med det. På veckoplaneringen stod det att jag skulle bestämma mig för vilken mjukvara jag ska använda för mina webbkurser (det ska jag berätta om vid ett annat tillfälle). Och spela in en film på mig själv så jag ser hur jag ser ut när jag föreläser.

Jag började med att leta efter ett program som är en plattform för webbkurser och inte kostar en halv förmögenhet varje månad. Vilket låter betydligt lättare än vad det var. Efter många timmar hade jag i alla fall bestämt mig och installerat. Det här gjorde att stressnivån slog nya rekord. Och jag borde ha tagit det lugnt resten av veckan. Men det var ju det här med filminspelningen också…

Vilket inte heller var så lätt, och gick så snabbt, som jag trodde innan. Eftersom jag måste stå en bit ifrån telefonen så tog den inte upp ljudet så bra.

Den här gången slet jag inte mitt hår av frustration, utan åkte lugnt och stilla och köpte en mikrofon. Mycket duktigt med tanke på stressen i kroppen. Glad i hågen påbörjade jag min inspelning igen. Och det låter skit! Jag har provat den i flera telefoner och datorer. Det låter lika illa i alla. Så nu måste jag åka tillbaka till affären och försöka få byta den. Men det skjuter jag glatt upp till nästa vecka.

I stället ska jag packa matsäck, åka ut till någon av öarna och blåsa ur skallen. Men först ska jag bara…